Kabaré på Karla Berg Kafé #tbt
Idag, mitt i allt regnrusk, minns jag sommaren och Kabaré på Karla Bergs Kafé. Jag minns premiären, alla fantastiska människor som kom och delade stunden med oss, alla som gjorde föreställningen möjlig. Jag minns hur det började störtregna precis innan paus under en av föreställningarna, våra trubadurer sjöng "sommaren är kort" tappert i ultrafart medan regnet öste ner på dem. Vi fick lägga blöta dukar på borden i andra akten. Jag minns hur servitrisen Maggan (Petra) föll handlöst baklänges mitt framför mig och jag hann tänka att vi skulle bli tvungna att ställa in hela föreställingen för att ringa efter ambulans. Jag minns hur vi var tvungna att vänta med replikerna mellan åskknallarna på 70-talet. Jag minns busen, skratten, ilskan, tårarna, engagemanget, avskedet och viljestyrkan! Tack.
