Drömmar om tyg
Inatt jag drömde att vi hade föreställning ute på Karlbergs. Mitt i föreställningen vill vår regissör prata med mig. Hon säger att hon kommit på något nytt och vill att jag springer omkring på scenen med en riktigt stor sjal, iklädd en alldeles för stor svart klänning. "Men Eleonor, jag tror inte publiken kommer förstå vad den här scenen har med den övriga föreställningen att göra..." försöker jag snällt förklara. Men Eleonor insisterar och eftersom jag litar på hennes idéhöjd gör jag som hon säger. Jag springer ut på scenen, men skäms otroligt! Publiken fattar ingenting, och efteråt fortsätter pjäsen som vanligt.
