Balsamet Veganese jag beställt från Lush ankom idag med posten! Med doft av citron ska det ge min raka man glans, ska pröva det ikväll. Tog även första doppet för iår idag. Märk väl: det är MAJ. M-A-J. Första doppet, inte ens bara tårna, jag SIMMADE. I MAJ. Har nog inte hänt sen jag var typ 7 eller nåt. Det var skönt och jag blev lite förvånad eftersom jag kom på att det var is på vattnet för bara några veckor sen.
Sommardagen till ära vill jag också tipsa om en grymt bra och viktig krönika som Emelie Eriksson/En blommig tekopp skrivit. Hon skriver om den mytomspunna kroppsdelen mödomshinnan. Det är skamligt att människor fortfarande på fullt allvar I SKOLAN får lära sig att denna kroppsdel existerar. PÅ RIKTIGT. När jag gick i skolan fick jag förutom detta även lära mig att "lesbisk är en tjej/kvinna som blir kär i någon av samma kön", också var det inte mer med det. I biologiboken fanns sida upp och sida ner av heterosex/heterokärlek, hur det kunde gå till, hur det kunde kännas osv osv. Det kändes som att lärarna/författarna/samhället tyckte att mina känslor för personer av samma kön var så pass obetydliga att de knappt ens var värda att nämna - "det kan väl inte BARA vara jag som känner såhär?" tänkte jag och blev arg när det inte stod mer i boken om detta fenomen. Men jag sa ingenting, förbannat att jag inte sa någonting. Men inte så konstigt eftersom jag tidigare blivit tystad av fröken när jag pratade högt om MENS i klassrummet (usch och fy). Hur mycket snett skulle det inte ses på mig om jag nämnde min egen sexualitet som något som faktiskt existerar, när alla andra fick lära sig att heterosex är normen och något annat knappt finns?
Så har vi rotat i kosymförrådet igen. Jag var först på plats och fick således första tjing på 50-tals lådan. Oj så mycket fint! Jag önskar att det fanns fler second-hand butiker här i Piteå, så jag kunde fynda mer. Under föreställningen får jag ju bara låna dessa kläder från förr. På bilden, som fina Margret tagit, har jag min första utstyrsel, en klänning med förkläde, som jag kommer bära genom 50-talet i sommarens föreställning.
Igår var det dags att presentera resultatet av projektet vi arbetat med under en månads tid ungefär. Det var pitch och redovisning i ett. 2 in 1 kan en säga. Jag hade varit ganska lugn inför presentationen av vårt arbete, tills det var dags! Det kändes som att någonting satt fast i halsen på mig och jag kunde inte svälja för jag var så torr i munnen. Men eftersom jag samarbetat med andra människor som också håller en väldigt hög nivå kunde jag känna mig stolt över vad vi gjort. Jag är till och med stolt över presentationen vi paketerat allt i. I vår film, som var den ena delen av uppdraget, tappade vi lite av kärnan i festivalen. Men med vårt interaktiva koncept tog vi hem en vinst! Jag är så stolt och det har varit så roligt att arbeta med Pancake Lady och Musikens Makt. Det kommer att komma grymma artister dit i år, så åk till Gültauudden mellan den 16-17 augusti och dansa arslet av er allesammans!
Förresten! Jag har för första gången (vad jag vet om) blivit omnämnd som "hen". Hur fantastiskt?! Jag läste det här underbara inlägget min kusin Linnea skrivit om mig och min blogg. Började gråta för det var så fint, det värmer så. Men jag blev också rörd för att jag blev påmind om att ordet "hen" faktiskt är "godkänt" och finns i ordboken. Det blir bättre och jag längtar efter den dagen då vi alla bara får vara precis så som vi är och lika värda oavsett vilken kroppsdel vi har mellan våra ben.
American Apparel-butik blir vandaliserad, RTWG lämnar spår på reklamskyltar i stan. Tycka vad en tycka vill om vandalism, men vad gör en om ingen lyssnar på orden en skriker ut? Vi pratar och pratar, vi ryter ifrån mot makthavare, vi skriver listor och skickar till människor som kan förändra. Men när ingenting händer, när ingenting förändras, vad gör vi då? Vi kan lära av Sufragetterna som kämpade runt om i världen i början av 1900-talet för kvinnlig rösträtt. När deras ord inte togs på allvar gick de ut och demonstrerade och slogs för rätten att som kvinna göra sin röst hörd. Mer än ord behövdes och tillslut fick delar av världens kvinnor äntligen vara med och påverka samhället. Ord är bra och otroligt viktiga, men ibland behövs det mer, när inte orden räcker till.
Jag har under en lång tid färgat och tvättat mitt hår med kemikalier. Det svider i hårbotten, hårstråna går av och delar sig, talgkörtlarna jobbar ihjäl sig för att producera sebum som ska väga upp för den torra hårbotten jag skapat med shampot. Mitt hår ser alltså allmänt slitet ut på grund utav detta. Jag har varit inne och nosat på No Poo, men aldrig riktigt kunnat hålla mig kvar vid naturliga produkter eftersom jag vill färga mitt hår. Så igår bestämde jag mig äntligen för att våga testa henna! Emelie kom över och jag hjälpte mig:
Pulvret som henna-färgen såg ut i förpackningen var grön. Jag blev lite fundersam först, grönt pulver som ska göra mitt hår rött?
Jag kokade vatten och blandade med pulvret till en härlig sockerkakssmetskonsistens. Frida tyckte det luktade så äckligt att jag var tvungen låsa in skålen på toaletten. Jag gick genast tillbaka till svunna tider då jag som barn blandade supermumsiga chokladsmetar av lera.
Vi smetade in färgen noggannt (jag är modig eller drumdristig och testade alltså inte på en slinga först), satte en plastpåse och en handduk runt huvudet för att hålla värmen. Jag väntade två timmar i min lilla bubbla av plast och förstod plötsligt hur det måste vara för gamla människor som hör väldigt dåligt...
När vi sköljt ur färgen trodde jag först att det var misslyckat då det inte såg ut att ha färgat så mycket, men dagen efter, då det torkat var håret hur fint som helst! Jag är nöjd, och nu jävlar är det inga silikoner eller parabener som rör mitt hår igen!
PS. Håret har en svag doft av hö såhär dagen efter färgningen, men jag vågar hoppas att det försvinner snart!
Förresten, såhär såg vi ut när vi spelade teater på torget! Det är rätt roligt att jag bland andra benämns som barn i PT (där också bilden kommer från, fotograf Sanna Eriksson), då jag är över 22 år gammal :)
Azrael och jag svalkar oss inomhus från solen och sommarvärmen som äntligen kommit hit!
Idag var det dags för föreställningen som naturskyddsföreningen beställt av Teater Vilja. Vi spelade på byxtorget i stan. Jag tycker det är så mysigt att spela för barn, att verkligen få överdriva gester och minspel. Och när barna skrattar blir jag så glad själv! Det var så sjukt varmt dock, höll på att dö på scen i gummistövlarna och jackan, tror jag druckit närmare 3 liter vatten idag!
Efter föreställningen hade vi i uppdrag att samla in lite namn för en protest mot skövlingen av träd i tätortsnära skogsområden. Vissa människor tyckte att det var en självklarhet att skriva under, medan andra tyckte det var onödigt och var väldigt negativa. En man förklarade att "träden lär sig ta hand om det där själva" och när jag sa "men om vi tar bort alla träden finns det ju inga träd som tar hand om naturen, och luften" fick jag som svar "men flickor, det där löser träden!" Andra sa bara nej, skakade tydligt på huvudet och satte upp handen i protest.
Skogen sköter sig visserligen själv, men vi människor låter inte skogen vara och just sköta sig själv. När vi lever utöver jordens resurser förstör vi vår omgivning och miljö. Vi kan inte tro att vår natur bara ska överleva allt vad vi utsätter den för. Det är vi som kommit på att vi behöver allt det materiella vi tror att vi behöver. Det är vi människor som tror att allt ska serveras oss, utan att vi behöver bry oss om vad som händer med miljön vi tar och tar ifrån.
Lite nu och då får jag frågan "när bestämde du dig för att bli lesbisk?". Och jag svarar: "det var en dag i maj, jag vaknade upp och kände att ja vad fan, om en ändå skulle gå och bli lite flata!"
... det var såklart inte såhär det gick till, och när jag får frågan brukar jag istället säga: "när bestämde du dig för att bli hetero?"
"Tingsrätten menar att tjejens uppgifter om att hon till en början höll ihop benen är trovärdiga men att det kan tyda på att hon var blyg eller tvekade" Tjej som inte vill ha sex betraktas som blyg, och bör därför få en glasflaska intryckt fittan?! Ytterligare en anledning till varför feminism behövs! Blir så arg att jag skriker rätt ut och kokar inombords när jag läser det här.
Även om männen i video inte alltid kommer upp i samma "nivå" som kvinnorna vad gäller skönhetsideal, tycker jag att videon är viktig. Kom alltid ihåg att se med kritiska ögon och motverka dessa sjuka ideal!
Killen med den sexistiska tröjan blir alltså inte tillsagd i skolan. Men tjejen med skortsen får upprepade gånger minsann veta att hennes skorts är alldeles för korta. Läs hela historien här.
trettiotreanledningar (varför feminism behövs) kan vara den tydligaste, mest skrämmande och nyttigaste sidan jag sett på länge. Vi får inte blunda.Läs läs läs!
”I torsdags firade Ryssland som vanligt Segerdagen och slutet på andra världskriget. 23-årige Vladislav Tornovoi från Volgograd firade också, innan tre män krossade hans skalle med en sten. Dessförinnan hade de våldtagit honom upprepade gånger med ölflaskor, skurit i hans könsorgan och analöppning och försökt sätta eld på honom. När Vladislav Tornovoi var död lämnade de honom på en bakgata.”
Även fast jag vet att dessa hatbrott begås varje dag runt om i världen, så blir jag varje gång jag läser eller hör om det illamående och gråtfärdig. Jag börjar frysa, rysa av obehag. Varför har inte världen kommit längre 2013? Varför blir människor misshandlade och dödade bara för att en är den person en är?
”Putin själv hävdar att hbt-personer inte på något vis är diskriminerade eller utsatta i Ryssland, och vill inte ens medge att homofobi existerar.”
Det är så viktigt att aldrig blunda för detta, inte tro att kampen för jämlikhet är vunnen. Vi lever absolut inte på samma villkor, långt ifrån men vi måste fortsätta framåt för jag vägrar tappa hoppet om att vi en dag ska kunna ses som lika värda oavsett sexuell läggning.
Jag älskar det här bokomslaget! Från en bok som heter Fish On A Walk skriven och illustrerad av Eva Muggenthaler. Jag har aldrig läst boken, bara begrundat det fina omslaget. Borde kika in på bibblan och se om de har boken där, det verkar spännande att läsa en berättelse med bara två ord i underkant på varje sida.
Som ni kanske har märkt på mina fotografier så älskar jag makro-bilder, nära eller extrema närbilder av olika ting i vår omgivning. Det är lätt att glömma hur mycket vackert som finns omkring oss, med makro-fotografier blir vi påminda om allt detta vackra, som finns runt hörnet.
Idag hade vi första träffen på Karlbergsteatern med (nästan) hela ensemblen. Vi stod ute i det eviga regnet i tre timmar, men ingenting kan knäcka oss! Det är ett härligt gäng jag kommer jobba med i sommar. Och det härligaste är nog att få jobba med de här "gamla" teatermänniskorna jag spelat tillsammans med förut för flera år sedan. 2010 trodde jag att jag aldrig mer skulle få spela tillsammans med dessa, men tji fick jag och vi kommer ha så kul och skratta så mycket i sommar. 23 juni spelar vi premiären på Karlbergsteatern. Be there!
Jag började rysa när jag såg denna första gången, briljant! Snacka om att smalna av målgruppen och skapa reklam som syns och känns - en bra inspiration till skolan!
För någon vecka sedan hade min projektgrupp bokat hemklassrummet på skolan. Vi hade jobbat flitigt under förmiddagen och skulle vid tolv-tiden ta lunch och jag gick till mitt skåp för att hämta min mat. När jag såg att mina gruppkamrater inte kommit efter passade jag på att gömma mig bakom ett hörn för att skrämma dem. Jag väntade och väntade och tillslut så hörde jag steg i korridoren! Jag väntade tålmodigt till det exakt rätta ögonblicket, då hoppade jag fram och sa ”BUH!”
Men till min stora skräck så var det inte alls mina gruppkamrater som kom och gick i korridoren, det var en främling, som faktiskt blev väldigt rädd! Jag skämdes halvt till döds, bad om ursäkt och skyndade mig tillbaka till klassrummet där min grupp väntade på mig och undrade vad som tagit sån tid...
Det våras på riktigt nu! Det knoppas utomhus och igår gick jag en sen eftermiddagspromenad i vårjacka. Det är så härligt att äntligen kunna vara ute och njuta av luften och naturen igen på det här sättet, utan att behöva ta på sig många lager tyg för att ens våga sig utanför dörren. Välkommen våren!
Idag har vi haft en heldag om kreativitet och storytelling. Vi har gjort såna övningar som jag är stormförtjust i, såna där hjärnan verkligen får släppa loss. Vi har associerat kring ett ord och tänkt på de allra sämsta promotion-grejerna en kan tänka sig. Sen har vi "vänt på steken" och tänkt tvärtom, gjort det bästa. Jag älskar brainstorming och annat fritt idéskapande.
Sen jag var tio år gammal och började med amatörteater har jag blivit skolad att säga JA till mina och till andras idéer, jag har lärt mig att improvisera fritt och några av de roligaste och härligaste stunderna i mitt liv har och är stunder där jag får släppa loss tillsammans med andra människor som också är "skolade" att bejaka. I miljöer där ingenting är konstigt, där allt är genomförbart och möjligt. Tack tack tack för att jag som barn blev indragen i detta, jag har fått så mycket kunskap som verkligen berikar mitt liv!
Så blev det dags för skola igen, dags att animera mera. Har knappt fått upp ögonen ännu, vill bara stänga dem hela tiden, väldigt jobbigt men jag får hoppas det ger med sig under dagen.
En fantastisk dag tillsammans med fantastiska människor! Vi kämpade i motvind genom nästan hela tåget, men vi tog oss vidare och fram till slut. Senare hölls det tal, lästes dikter och spelades musik på Krokodil. Utan någon som helst reptid gjorde vi låtarna Hanna från Arlöv och Internationalen otroligt bra. Jag vill ge en stor applåd till oss, till alla som är med oss och en hyllning till första maj!
1 maj,
café krokodil,
första majtåg,
hanna från arlöv,
internationalen,
ung vänster,
Om
Tänkande människa från Norrbotten med ett brinnande hjärta för feminism, musik, teater, socialism, second hand och skapande.
Alla teckningar, foton och målningar på min blogg tillhör mig om inte annat nämns.
