Patriotiskt homohat
”I torsdags firade Ryssland som vanligt Segerdagen och slutet på andra världskriget. 23-årige Vladislav Tornovoi från Volgograd firade också, innan tre män krossade hans skalle med en sten. Dessförinnan hade de våldtagit honom upprepade gånger med ölflaskor, skurit i hans könsorgan och analöppning och försökt sätta eld på honom. När Vladislav Tornovoi var död lämnade de honom på en bakgata.”
Även fast jag vet att dessa hatbrott begås varje dag runt om i världen, så blir jag varje gång jag läser eller hör om det illamående och gråtfärdig. Jag börjar frysa, rysa av obehag. Varför har inte världen kommit längre 2013? Varför blir människor misshandlade och dödade bara för att en är den person en är?
”Putin själv hävdar att hbt-personer inte på något vis är diskriminerade eller utsatta i Ryssland, och vill inte ens medge att homofobi existerar.”
Det är så viktigt att aldrig blunda för detta, inte tro att kampen för jämlikhet är vunnen. Vi lever absolut inte på samma villkor, långt ifrån men vi måste fortsätta framåt för jag vägrar tappa hoppet om att vi en dag ska kunna ses som lika värda oavsett sexuell läggning.
