Hallå världen! Eller vem än som läser detta. Har inte skrivit på typ ett halvår. Vet inte riktigt vad som hände, och jag som lovat att uppdatera alla intresserade om hur det går med huden! Såg att det gått över ett år sedan jag slutade med citronsyra.
Såhär ligger det till: jag undviker citronsyra så långt det går. Det finns inte i någonting jag får i mig i min vardagsmat. Enda gångerna jag möjligtvis får i mig det är det på restaurang. Jag har kastat ut all hudsalva, shampo, tvål, kryddor och allt annat som innehåller citronsyra i mitt hem. Skillnaden är fantastisk, om jag någon gång råkar få i mig lite så får jag smörja med kortison (inte den receptfria från apoteket dock, den innehåller citronsyra. Har starkare på recept) i kanske två dagar, sen är det bra igen. Min kinesiolog har förklarat att allt vi äter finns kvar i kroppen i fyra dagar ungefär, vilket innebär att du kan reagera fyra dagar EFTER du fått i dig någonting du inte tål. Med den vetskapen har det blivit så mycket lättare att också plocka bort annat jag upptäckt att jag inte tål (som ägg, mjölk och gluten). Om tarmen mår dåligt kan hudproblem uppstå, har jag också fått höra. Så det gäller att ta hand om magen, folket!
Citronsyran gör alltså allvarlig skillnad, och jag blir förbannad men inte förvånad att inget företag vågar ta tag i eller åtminstone uppmärksamma detta problem. Citronsyra finns i nästan allt som produceras, fatta hur mycket pengar som skulle gå åt till att utveckla nya produkter utan syran i. Alltså, lita inte på företagen och ta hand om dig själv! Hitta din väg och fortsätt kämpa. Och dansa. Tillexempelt till denna låten:
Skriver väl i något annat inlägg om vad som händer i livet nu, men så har det i alla fall gått med huden. Här får ni en bild också:
Ännu en kräm från CCS med Karbamid. Den här krämen innehåller ingen parfym men luktar faktiskt ganska gott! Jag använde den under en period då min hud inte var extremt torr, utan för en gångs skull bara lite torr. Den fungerade bra, är ganska tunn och gick snabbt in i huden. Det räckte att smörja två gånger per dag, samt efter dusch. Men som med så många andra kemiska krämer innehåller även denna en massa ämnen jag knappt kan uttala, vilket jag alltid tyckt känns konstigt. Jag vill veta vad jag smörjer mig med. Efter några månader med den här krämen fick jag plötsligt ett eksemutbrott igen och krämen var för klen för att räcka till då min hud åter blev väldigt väldigt torr.
Nyval i mars dårå. Känner mig dubbel inför detta och utmattad efter förra valet. Alla måste såklart få kämpa för sin politik. Men folket har redan röstat bort alliansen, så vaför kunde de inte bita i det sura och lägga ner sina röster? Istället fick SD korten spelade i handen och blev avgörande makt. Och folket sket de i, inga lägre skatter för pensionärer, inga fler pengar till välfärden, fortsatt missbruk av våra skattepengar till människor med något slags sjukligt behov av att äga, och istället för att göra det bästa av vården ta ut vinster till egen vinning. Allt det vi har sett och levt under i åtta år kommer fortsätta framöver. Många kommer fortsätta bli tvungna att vända på varenda krona, att inte kunna veta om en har pengar till mat varje månad. Unga kommer fortsätta tvingas in i otrygga anställningar, äldrevården kommer fortsätta vara underbemannad och kvinnor kommer fortsätta bli tvungna att slita ut sina kroppar i förtid. De rika kommer fortsätta bli rikare, och de fattiga fortsätta bli fattigare. Klassklyftorna kommer kunna fortsätta öka och SD kommer i ännu en valrörelse mata oss med skit som sätter folk mot folk.
Jag känner mig en aningen dyster i nuläget och jag HATAR blockpolitiken som gör att alla partier går mot mitten för att jaga röster. Som gör att skillnaderna mellan partier (som ju faktiskt är stor) blir otydlig för de icket inbitna. Som gör att folk slutar rösta med hjärtat och börjar rösta taktiskt, eller skiter i att rösta alls. Blockpolitiken som krossar vår demokrati folket kämpat sig till.
Men trots alla dystra känslor i nuläget är det är klart jag är med och kämpar igen. Upp till kamp, för socialism och feminism. Såklart. Alltid. Och det är ju en historisk händelse detta, tänk att få vara med om något så ovanligt som ett extraval ändå! Supermegadupervalåret, here we come!
Med min problemhud som lätt blir torr och får eksem under alla årstider, och som blir torr som fnöske under vintern har jag testat många hudkrämer, lotioner och salvor. Både naturliga och inte. Då jag vet att det är fler som har en sådan hud som jag och som funderar på vad sjutton en ska göra åt det. Och för att påminna mig själv om effekterna av alla olika produkter, tänkte jag göra en liten rescensionslista. Här kommer första hudlotionen:
Karbamid finns naturligt i kroppen, och för människor med eksem rekommenderas det ofta att smörja in sig med krämer innehållandes detta ämne. Det finns många olika märken och CCS har flera mer och mindre feta krämer med karbamid i. Karbamid som sådant kan faktiskt fungera mot små eksem har jag märkt, men krämen ovan är inget jag skulle rekomendera till den med mycket torr hud. Krämen går riktigt snabbt in i huden, och från början tänkte jag att det var skönt då jag slapp känna mig klibbig som från många andra krämer jag testat. Vad som hände var dock att huden blev mer torr än innan då krämen försvunnit in, jag fick smörja JÄTTEOFTA om det skulle hjälpa ens litegrann. Så jag gav upp den ganska snabbt och använde upp flaskan innan duschar istället, för att i alla fall skydda huden mot vattnet lite (och lura huden att ta in mer fukt från krämen, då det sägs att huden gör det när den är fuktig).
Vad som händer när en måste smörja huden så pass ofta med kemiskt sammansatta krämer är att huden blir beroende av krämen. Det fungerar som med shampoo, håret blir fett om det vet att det tvättas med shampoo varje dag. Samma sak händer med huden, huden blir torr när den vet att det blir smord med kemikalier tre eller fler gånger dagligen. Att smörja huden minst tre gånger dagligen är förresten vad varenda läkare jag träffat rekommenderar mig att göra. Jag fattar inte hur en ska få ihop det pusslet med skola, jobb och fritidsintressen.
CCS vårdande karbamidkräm, nourishing body cream, extra care:
Det är mycket nu. Tecknar, skapar logotyper, besöker vänliga illustratörer som låter oss fråga massa frågor, försöker lista ut vad som kommer hända efter skolan, skriver rapport och läser den här grymma historieboken. En bok som beskriver illustrationens historia fram till idag. Jag har precis lämnat 1800-talet och är i början på 1900 nu. Det är många namn nämnda och, hör och häpna, får KVINNOR en plats i den här delen av historien. Det berättas om kvinnor som själva försörjde sina familjer genom sitt bildskapande, som gick emot normer och protesterade mot systemet med sina illustrationer. Kvinnor som kämpade för sina rättigheter att få ställa ut på samma villkor som männen, och för att barn i alla samhällsklasser skulle kunna få kika i bilderböckerna. Jag blir så lycklig och hoppfull när jag läser sånt här. När allt skitsnack om att det är självklart att kvinnor inte nämns i historien eftersom de inte gjorde något (?) kan motbevisas med bevis på att de, precis som alla sorts människor, var med och skapade historia.
Nu har vi varit hemma ett par dagar, och trots att jag inte tänkt spendera så mycket pengar i Stockholm var pengarna slut när vi kom hem igen. Nu tjänar jag mitt levebröd på Stora Nolia, där jag är pappa behjälplig och säljer prylar med nostalgi-tema (kom förbi SMC-montern om ni kan).
Efter några härliga dagar ute på landet utanför Uppsala hos Fridas lillasyster åkte vi vidare mot Stockholm. Dagen vi kom fram bestämde sig dock Stockholms lokaltrafik för att visa sig från sin bästaste sida. En eld startade i tunnelbanan och vad som skulle vara en smidig resväg på 30 minuter hem till Sofia och Jonas blev en 3 timmar lång väntan på ersättningsbussar som knappt kom, innan SL bjöd på taxi och vi äntligen kunde ta oss hem till denna fina balkong...
...och dessa kloka ord på väggarna.
Första kvällen kom vi för sent till Pride-park, de hade stängt. Men andra kvällen var vi där på den lesbiska festen. Imam, Nour el Refai och Moa Svan var magnifika!
Jag skaffade en sådan där vattenlöslig tatuering hos Djurens Rätt och skrev på mot minkfarmarna.
Vi dansade och sjöng oss igenom hela paraden på lördagen, 5 kilometer och 2 och en halv timme. Fötterna skrek efter räddning men hjärtat dansade av lycka. Trots all fest och glädje under Pride var nog det allra mest fantastiska att vi kunde vara precis som vi är, hålla handen och pussas utan att en enda människa brydde sig, ingen kollade snett och inga cis-män kom fram och frågade om de fick vara med. En stunds lugn och känsla av att vara som andra och inte ett undantag.
Efter Pride-helgen gick vi på Parkteaterns uppsättning av Kåldolmar och Kalsipper. Nationalteaterns musik i ny tappning, underbar ensemble, röda fanor, kamp mot kungarna i slottet Rosenbad, skratt, sång, gråt. Kan vara bland det finaste jag sett, någonsin. KÄMPA. DANSA. RÖSTA!!!
Nu tar jag igen mig med ett leende på läpparna, precis som Sebastian också gör efter all jaktfest på sommarkollot.
"Vi har pengar och mat så det räcker åt ALLA! ALLA i Sverige skulle kunna äta sig mätta varje dag! Men istället så får arbetarklassen och underklassen lida. Människor får svälta för att ni ska kunna vältra er i överflöd!!"
En vit högtalare kommer flygandes emot mig. Kungen är han som slängt den. Jag lyckas slå den ifrån mig, ser vakterna som är redo att ta mig och jag flyr. Sedan berättar jag för alla jag känner hur jag skällt ut kungen och drottningen. Hur skönt det var att få lasta av lite frustration sådär spontant på torget, mitt i deras teve-intervju.
... Fatta besvikelsen när jag vaknade hemma och upptäckte att allt bara varit en dröm.
8 mars. Dagen vi känner gemenskapen extra starkt, dagen på året systerskapet är som allra starkast. Dagen vi samlas och går i demonstrationståg för att hylla våra föregångna kämpar, som gett oss rösträtt och visat oss den fortsatta vägen framåt. Dagen vi samlas och minns att vi har lång väg kvar, att vi måste fortsätta kämpa för allas vår mänskliga rätt att vara. Dagen vi dansar och kramas och känner kärlek och glädje till alla vackra människor som finns på jorden. Dagen hoppet lever, dagen vi aldrig tvekar och är helt säkra på att vi klarar allt tillsammans.
Från år 1976 har kvinnor världen över skrikit och marscherat sig natten tillbaka under parollen "ta natten tillbaka" eller "reclaim the night". 8 mars 2014 går demon ännu en gång av stapeln i Malmö. Känslorna sprudlar. Tårar, skratt och rop åt alla håll. Sedan, strax efteråt när människor skingras och vandrar hemåt i lyckoruset och kämpaglöden. När vi inte längre är många, när vi är ensamma försöker de tysta oss med sina vidriga slagord och knivblad.
Men vi kommer tillbaka tusenfalt. Över hela landet, från norr till söder, samlas vi i grupp och kämpar, manifesterar. Visar vårt stöd till de skadade och alla oss vi som kämpar för solidaritet och rättvisa. Vi visar nazisterna att vi är fler än dem och att de aldrig kan vinna.
För några dagar sedan dök det här inlägget upp på min Facebook. Jag brukar bara bläddra förbi reklam men mina ögon fastnade på detta och det vred till i min mage, det började kittlas i min halsgrop av illamående. "Ingen erfarenhet krävs, huvudsaken är att du kan sälja in dig själv." Så är du bättre än mig på att snacka får du jobbet även fast vi i övrigt har samma meriter och är lika bra på "service i butik". Jag är ingen jävla vara en kan reklamera, jag är en människa och hur säljer en in sådana? Jag vill inte leva i ett samhälle där det är viktigare med säljarattityd än en känsla av att vara bra som du är. Där vi istället för att hjälpa varandra tävlar om vem som bäst kan sälja in sig själv. Nej, om det är det som krävs kan någon annan gärna få söka jobbet, jag fortsätter vända mina slantar här på sidan istället.
SE DEN HÄR FILMEN! (finns säkert att hyra också? Om ni inte har Netflix)
Jag kan inte fatta att jag missat den. Om hur massmedias nedsättande bild av kvinnor bidrar till att kvinnor är underrepresenterade ledarskapspositioner i samhället. Den speglar USA, men tycker den stämmer väldigt bra in på det svenska samhället också.
Kvinnor måste kunna vara ledare utan att få hat/hotmail, utan att bli bedömda för vårt utseende, utan att få sexistiska kommentarer slängda i ansiktet, utan bli ifrågasatt i vår roll som förälder, utan att bli objektifierade, utan att förminskas.
Jag hoppas 2014 blir året då alla inser att det är dags att bojkotta sexism och annat våld mot kvinnor som cirkulerar omkring oss dagarna i ända. Att ifrågasätta, att sätta ord på det där som kryper, gnager inuti. Ryt, skriv, skrik, klös, bryt dig loss och håll huvudet högt. Tillsammans är vi starka!
Jag har ju glömt att tipsa om en superviktig grej! Fröken Frimans krig. SVT sände miniserien i juletid och jag har följt programmet slaviskt. Om den kvinnliga kooperation, Svenska hem som startade 1905 i Stockholm. En fantastisk serie om kampen, som ännu pågår och aldrig tänker stanna av förrän patriarkatet är krossat! Du kan se Fröken Frimans krig på SVTplay här, men skynda det är bara 20 dagar kvar!
I December tog Sverige en paus från julbestyren, och stod enade för Kärrtorp.
Nu fortsätter vi in i 2014! Jag tänker fortsätta skapa mig egna äventyr. Fortsätta kämpa för rättvisa, jämställdhet, solidaritet och en bättre planeten jorden att leva på. Fortsätta skratta och fortsätta gråta. Gott nytt år!
Idag manifesterades det över hela landet. Även Piteå fanns i Kärrtorp idag. Ibland kan Piteå kännas litet, men att se att det faktiskt kom så pass många människor till torget för att visa sitt stöd idag gör mig varm i hjärtat. Tillsammans är vi starka.
Igår kväll var det klassutflykt till Swensbylijda, för att lyssna in byarna vi ska arbeta med i hållbarhetsprojektet. Kul att träffa dessa totalengagerade människor och härligt med deras gemensamhetstänk och gör-det-själv-anda. Om än en kan önska att kommunen ville satsa mer på byarna än i dagsläget. Nu får vi se vart detta landar, hoppas vi kan komma fram till en massa bra utvecklingsmöjligheter så att byarna kan fortsätta finnas.
Ikväll tillverkas fittor, gummor, stjärnor och annat fint av pepparkaksdeg, i äkta Ung Vänster-anda hemma hos Elin. Jag kunde bara vara med en stund men tillverkningen fortsätter i rask takt!
På lördag sänder PiteFM i gallerian här i Piteå, för insamling till musikhjälpen. De kommer bland annat snacka om alla kvinnors rätt till en trygg graviditet och förlossning. Ung Vänster är också på plats i gallerian och delar ut information och hembakta pepparkakor till er som kommer förbi!
När jag först kom i kontakt med den här boken, som kurslitteratur, tänkte jag: "Vad fan är det här? Jag som vill motverka slöseriet, slit-och-släng, överkonsumtionen i samhället. Köpa mig fri?! Fy, blä, usch!" När jag sen motvilligt lyfte på framsidan och fick se första sidan inuti boken tänkte jag "Åh! Så himla bra, någon som tänkt på det här med slöseriet och naturen!" Men jag var fortfarande tveksam, men också lite rädd: hur många upplagor böcker trycks egentligen om av denna triviala anledning? Nu har jag i alla fall malt boken i två dagar och det är typ det bästa jag läst, näst efter Harry Potter och "Jösta och Johan".
Urbra tankar, olika synvinklar, nya tankesätt och lösningar om konsumtion och hur vi kan designa bra, hållbara och framför allt rättvisa produkter. De supersmarta designerna i Apokalyps, Jenny Nordberg och Petra Lilja är mina nya idoler! De har bland annat kommit på idén att ODLA skinn, utan att vara tvungen att föda upp djur för ändamålet. Hur smart!?
"För att nå de kulturpolitiska målen ska kulturpolitiken/.../särskilt uppmärksamma barns och ungas rätt till kultur." Så står det i regeringens nationella kulturpolitiska mål, tillsammans med ord som att det inte ska spela någon roll vart i landet du bor, barn och unga i HELA landet ska ha tillgång till kvalitativ kultur och det egna skapandet.
Det låter fint, och kanske hade det kunnat vara precis som i illustrationen, att hela kultursverige finns i en ballong, likvärdigt över hela landet, till för vilket barn som helst. Synd bara att människor i Piteå som jobbar med att främja just detta går på fattiga knän för att få ihop det.
Som alla säkert vet lever vi långt över vad jordens resurser egentligen tillåter. Och vi slösar slösar slösar. Inte kanske alltid för att vi vill, utan för att våra hjärnor är inställda på att hitta kortsiktiga lösningar och då kan konsumtion kännas som en sådan. Vet vi om det kan vi dock förändra, människan är fantastisk på det viset! Jag försöker alltid göra vad jag kan. Som att nästan bara handla second hand, som att promenera eller samåka istället för att köra bil, eller köra bil tillsammans med andra, som att strunta i schampoo, som att färga håret med henna istället för gift, som att bara plocka singelbananerna i butiken (som annars slängs då folk vill ha klasbananer istället).
Tänkande människa från Norrbotten med ett brinnande hjärta för feminism, musik, teater, socialism, second hand och skapande.
Alla teckningar, foton och målningar på min blogg tillhör mig om inte annat nämns.
