liten gul spindel

Ensam kaktus i hörn

Publicerad 2014-01-31 07:05:23 i Skapat, Vardagspyssel,


Jag går en kvällskurs i teckning. Vår uppgift till nästa lektion är att rita ett hörn, med en möbel och något runt i. Så jag ljög ihop en liten historia om en kaktus på ett stjärtunderlägg på en stol. Stilleben är inte min starkaste sida, jag har så dåligt tålamod och orkar sällan syfta helt ordentligt, jag vill börja skugga och göra effekter med en gång. Men jag tycker ändå den här blev rätt bra? (Svårt att fånga på bild dock, får se om jag skannar in den vid tillfälle senare). :)

Dansande melodi

Publicerad 2014-01-29 09:00:00 i Vardagspyssel,

Beställde den här skivan från Bengans och fick hem den innan helgen. Älskar Hoola Bandoola och har väl inte lyssnat på så mycket annat de senaste dagarna. Härligt sväng, fina låtar, lämnar en skön, liksom dansande känsla i kroppen. En dansande känsla som en helst inte vill känna klockan 2 på natten då låten "Dansmelodi" gått på repeat i huvudet de senaste 2 timmarna. Danskänslan blev till någon slags kokande ilska, vilket såklart gjorde det ännu svårare att somna. Jag försökte bota ilskan genom att lyssna på låten för att få ut den ur huvudet. Det funkade! Tills jag åter försökte somna och insåg att "Dansmelodi" bara bytts ut mot Sillstryparns "Doin the omoralisk shlagerfestival"??!
 

70-talspennorna

Publicerad 2014-01-28 09:45:02 i Inspirerar, Vardagspyssel,

För någon dag sedan hittade jag de här pennorna under en tur på stan. Återvunna av gammalt tidningspapper. Så smart att jag var tvungen att köpa dem fast jag egentligen inte behövde dem. Sen hörde jag av en klasskamrat att hennes mamma haft sådana sedan 70-talet? Känns spontant som att människosläktet var så mycket smartare när allt inte tvunget skulle gå så hejdundrandes fort hela tiden. Men vad vet jag egentligen? Jag var ju inte ens skapt då.

Helt vanlig citronsyra?

Publicerad 2014-01-27 09:57:00 i Vardagspyssel,

 
Tack för all pepp för detta inlägg! Både på Facebook och här på bloggen. Min kamp att bli fri från eksem utan kortison fortsätter och efter att ha läst bland annat det här testar jag nu att vara utan E330 (citronsyra). Kemiskt framställd citronsyra är gjort av Aspergillus Niger, svartmögel (bilden). Känns ju fräscht, särskilt när det finns i nästan allt omkring oss: Som smaksatt yoghurt, läsk, kryddblandningar, knäckebröd, sylt, glass, ost, hudvårdsprodukter (till och med i en del läkemedel mot eksem)... E330 finns även i vissa av Neutrals produkter, vilka utger sig för att vara väldigt skonsamma för huden.
 
Eftersom jag går på en kortisonkur nu och de närmsta sju veckorna framåt, så vet jag inte om detta funkar ännu. Kanske dröjer det något år innan jag helt kan se resultatet av mina efterforskningar, men jag ska försöka hålla alla intresserade uppdaterade på hur huden reagerar på detta.

Kortisonfällan

Publicerad 2014-01-22 07:43:00 i Vardagspyssel,

Efter tre dagar med kortisonsalva morgon och kväll ser jag ut såhär. Nästan helt återställd alltså. Och det är det här som är faran med kortison: eftersom det är så otroligt effektivt kortsiktigt så tycks ingen manad att lägga energi på att hitta mer långsiktiga lösningar. Jag hade kunnat acceptera kortisonet som en bra lösning, om det vore så att en bara behövde smörja tills det blev bra. Men nu måste jag fortsätta i fyra veckor till, och åtta veckor på resten av kroppen. För att det inte ska komma tillbaka.
 
Men jag fortsätter hoppas! Jag fortsätter ifrågasätta och hoppas att få träffa någon läkare som kan tänka utanför sin egen låda. Utan ifrågasättande av det som redan finns, skapas inget nytt. Förr dog vi av lunginflamation, nu kan vi till och med byta ut sjuka hjärtan inuti människor. Det har vi uppnått därför att människor vägrat acceptera det rådande alternativet. Synd bara att en får jobba i motvind tills lösningen är bevisad och därefter plötsligt kan få känna lite medvind.

Acceptera vad då sa du?

Publicerad 2014-01-17 15:27:08 i Vardagspyssel,

 
Åtta veckor till med starka kortisonkrämer. "Hur ska jag förebygga det här då, så jag slipper gå omkring och vara rädd för allt?" "Det går inte, du förebygger det med mjukgörande kräm flera gånger om dagen. Du kommer bli tvungen att smörja med de här kortisonsalvorna några gånger om året, när det bryter ut."
 
 
Fick i alla fall en remiss till någon hudspecialist i Luleå, hoppas hon är en människa som faktiskt bryr sig.
 

I detta samhälle passar jag inte in

Publicerad 2014-01-16 12:19:13 i Vardagspyssel,

Nu ska jag vara helt ärlig. För jag vet att det finns fler där ute som har det som mig och jag orkar inte vara ensam längre. Jag vet att det finns fler som har varit på provtagning efter provtagning, som varje månad spenderar många pengar på krämer och salvor på apoteket och ingenting tycks hjälpa. Så efter att du slussats fram och tillbaka mellan olika läkare som ingen riktigt kan ge dig ett riktigt svar får du tillsist diagnosen ”Atopiskt Eksem”. Du får höra att det inte går att göra något åt det, det går inte att förebygga, och du kommer att leva med det i resten av ditt liv. Det svider och kliar i hela ansiktet, jämt. När det väl brutit ut slutar det aldrig, trots allergitabletter. Ingen vet vart det kommer från, men du bör undvika saker som stress, kemikalier, parfym, tvättmedel, smink, nagellack, vatten, tvål, hårfärg, alkohol, värme, kyla, rök, plast, träning... 

Jag fick även en lista på saker jag inte kan jobba med, som inom sjukvård eller andra ställen där jag måste tvätta händerna mycket, eller där det är stressigt. Säg ett jobb idag där det inte finns stress?

Jag gömmer mig hemma, jag vågar inte gå ut för eksemen blir värre av värme eller kyla, och det ser ut som om jag varit i slagsmål. Jag kan inte klä in ansiktet i tyg för huden tål det inte. Mina ögonlock svullnar upp så tillslut kan jag inte ens se, när det är som värst. Jag får även infekterade sår, som vätskar och luktar (!) vilket är svårt att fånga på bild... Jag gråter mycket, och ger upp ibland. Då blir det värre, för jag är allergisk mot mina egna tårar. 

Det här kan låta som ett i-landsproblem, när det finns människor som inte har mat för dagen. Men den här sjukdomen tar ifrån mig så mycket. Allt mitt brinnande engagemang måste jag trycka ner, all min kämpaglöd måste vila. Då min hjärna redan är skruvad av andra psykiska besvär, blir den sannerligen skruvad av min fysiska sjukdom. Jag blir deprimerad och jag har inte tänkt hymla med det något mer. Jag orkar inte laga mat, orkar inte städa, handla, ringa, dansa...

Så vad kan vi göra då? När läkarna gett upp? Jag kan inte ge upp, det går inte. Därför gör jag deras arbete åt dem, och jag har många förslag på prover dem ännu inte tagit, fast de tycker de testat allt. Den här sjukdomen finns nästan bara i västvärlden, och redan där kan en ju tycka att varningsklockorna bör ringa hos läkarna. Vad gör vi för fel här? Jag ska nämna i alla fall några fel: 

  • Vi förgiftar maten med diverse E-nummer.

  • Vi förgiftar våra kläder (alltså låter människor i tredje världen förgifta dem åt oss så vi ska slippa men gifterna sitter förstås kvar i bomullen ändå).

  • Vi stressar. Vi stressar MYCKET.

  • Vi förgiftar våra hudkrämer, shampoon, balsam...

  • Vi använder KORTISON på huden som vore det en naturprodukt och lämnar där kemikalier som förlänger hudens läkeprocess med ett halvår.

  • Vi BLUNDAR och vi GER UPP.

Jag tror inte, jag kan inte tro att det INTE finns någon grund till mina hudproblem. Jag kan inte accepter det här. Min kropp försöker säga till mig att någonting är fel, och det är min plikt att lista ut vad. Det är min plikt att ta hand om min egen kropp, så jag kan göra allt det där som jag vill. Som att plugga färdigt. Som att kämpa för att alla ska ha det bra, att krossa könsmaktordningen och klassamhället. Att engagera mig i allt som jag vill. Att leva mitt liv.

Miss Representaion

Publicerad 2014-01-11 22:31:00 i Vardagspyssel, Viktigt,

SE DEN HÄR FILMEN! (finns säkert att hyra också? Om ni inte har Netflix)
 
Jag kan inte fatta att jag missat den. Om hur massmedias nedsättande bild av kvinnor bidrar till att kvinnor är underrepresenterade ledarskapspositioner i samhället. Den speglar USA, men tycker den stämmer väldigt bra in på det svenska samhället också.
 
Kvinnor måste kunna vara ledare utan att få hat/hotmail, utan att bli bedömda för vårt utseende, utan att få sexistiska kommentarer slängda i ansiktet, utan bli ifrågasatt i vår roll som förälder, utan att bli objektifierade, utan att förminskas.
 
Jag hoppas 2014 blir året då alla inser att det är dags att bojkotta sexism och annat våld mot kvinnor som cirkulerar omkring oss dagarna i ända. Att ifrågasätta, att sätta ord på det där som kryper, gnager inuti. Ryt, skriv, skrik, klös, bryt dig loss och håll huvudet högt. Tillsammans är vi starka!
 

Fröken Frimans krig

Publicerad 2014-01-11 09:15:11 i Hjärtefint, Vardagspyssel, Viktigt,

 
Jag har ju glömt att tipsa om en superviktig grej! Fröken Frimans krig. SVT sände miniserien i juletid och jag har följt programmet slaviskt. Om den kvinnliga kooperation, Svenska hem som startade 1905 i Stockholm. En fantastisk serie om kampen, som ännu pågår och aldrig tänker stanna av förrän patriarkatet är krossat! Du kan se Fröken Frimans krig på SVTplay här, men skynda det är bara 20 dagar kvar!

Blev jag som jag skulle?

Publicerad 2014-01-10 18:11:00 i Inspirerar, Skapat, Vardagspyssel,

 
Ibland funderar jag om jag egentligen blev som jag skulle? Vi har precis avslutat ett kursmoment i skolan, "Design för en levande landsbygd". Jag har verkligen gått in för projektet, med hjärta och själ. Arbetet har varit väldigt fritt, så jag kunde blanda in politik och jag fick rita för hand. En extrem konstnärlig frihet och det roligaste skolprojektet på ungefär hur länge som helst!
 
Så när alla illustrationer var klara och jag redovisat mitt projekt var det bara rapportskrivningen kvar. 10 sidor text och bild. Syfte, målformulering, processbeskrivning, metoder osv. Allt sånt tråkigt som ska finnas med i en rapport. Det bara skriker tråkighet om alltihop. TRÅKIGT TRÅKIGT TRÅKIGT. Men vad gör jag? Jag NJUTER! Jag tycker det är ROLIGT att skriva rapporter. Jag har alltid tyckt det, det var roligt att skriva uppsatser i psykologi och religion på gymnasiet också. Jag förstår rent logiskt varför det "ska" vara tråkigt och tungt, men jag har nog helt enkelt en förkärlek för skrivande i allmänhet (<3).
 
I alla fall, nu är rapporten skriven och jag tar en veckas försenat jullov innan jag tar mig an estetisk träning, magasinsproduktion och projektmetodik.

Om

Min profilbild

Tänkande människa från Norrbotten med ett brinnande hjärta för feminism, musik, teater, socialism, second hand och skapande. Alla teckningar, foton och målningar på min blogg tillhör mig om inte annat nämns.


Follow on Bloglovin


Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela