När bägaren rinner över
Kämpa och ta natten tillbaka
Från år 1976 har kvinnor världen över skrikit och marscherat sig natten tillbaka under parollen "ta natten tillbaka" eller "reclaim the night". 8 mars 2014 går demon ännu en gång av stapeln i Malmö. Känslorna sprudlar. Tårar, skratt och rop åt alla håll. Sedan, strax efteråt när människor skingras och vandrar hemåt i lyckoruset och kämpaglöden. När vi inte längre är många, när vi är ensamma försöker de tysta oss med sina vidriga slagord och knivblad.
Men vi kommer tillbaka tusenfalt. Över hela landet, från norr till söder, samlas vi i grupp och kämpar, manifesterar. Visar vårt stöd till de skadade och alla oss vi som kämpar för solidaritet och rättvisa. Vi visar nazisterna att vi är fler än dem och att de aldrig kan vinna.
Nya insikter
Just när jag börjat kunna ha linser igen efter senaste eksemhärden upptäcker jag tjusningen med granatäpple och smäller i mig 2 stycken.
Som att vilja skita i allt men ändå bry sig
Min konstrastrika hjärna leder ofta till att olika skolarbeten blir olika ordentligt gjorda. Jag älskar ju projekt, att totalt få fokusera men när jag är i mitt mest intensiva tillstånd har jag lite svårt att göra bara en sak i taget. Därför har workbooken (en slags dagbok vi använder till skolprojekt) till just utställningsprojektet blivit högst lidande, jag har istället för att göra det jag ska sovit lite för lite, druckit något glas vin för mycket och pratat och skrivit om politik istället för att teckna den som ju var uppdraget. När jag nu kommit ner på jorden igen, ska jag försöka skriva en rapport utifrån denna minst sagt glesa workbook. Och rapportskrivning som jag tyckte var sååå roligt innan är inte lika roligt längre.
Älsk-irriterar mig på min hjärna idag, och en och annan lyckönskning önskar jag mig själv inför detta berg av blanka sidor som ska fyllas.