Kärleksbrevet

Vi träffades första gången som barn. Eller, jag var barn men du hade redan levt sedan 1882. Dina avtryck luktade rent och hemtrevligt. Mor använde dig alltid rikligt i badrummet, på alla golven, i köket och i tvättstugan. Hon förespråkade alltid att be dig om råd. Du har alltid funnits i mitt liv och med tiden har jag lärt mig att älska dig.
Nu när jag vuxit upp attraheras jag av din medmänskliga natur, av ditt självförtroende och tron på den enskilda individens handlingar. Du vill rädda Östersjön och alla djuren. Du utför stordåd och ser alltid till att ingen ska komma till skada. Du kompletterar mig, och samtidigt är du så som jag vill vara. Jag faller och misslyckas ibland, men du lyckas alltid dra mig upp igen. Med dina stora ord och dina löften om att aldrig lämna Sverige, som du nu så mödosamt städar upp efter andra. Tillsammans ser vi till att inga fiskar behöver dö för människans skull, att inga barn förlorar sina badplatser. Vi tänker likadant, med tiden har vi lärt oss att avsluta varandras meningar och det är alltid dig jag vänder mig till först när jag klantat mig. Du ställer alltid upp och tillsammans rättar vi till mina och andras misstag.
Tillsammans utför vi stordåd, du Grumme och jag.