Första Maj
Jag är rent förvånad över mitt mod på första maj. Att jag skulle skrika slagord högt och ljudligt, tills halsen sved och rösten sprack var inget förvånansvärt. Men att jag efter det skulle ställa mig på scenen och sjunga sånger i en mikrofon trodde jag nog aldrig skulle hända. Kändes väldigt svajigt till en början men sket i det och sjöng vidare. Spela roll om det låter bra eller inte, jag ska ha kul nu tänkte jag och njöt av att flyga utanför bekvämlighetszonen.
Det hölls som vanligt fina tal och i luften låg kämpaglöden. Å, första maj, som jag älskar denna dagen. En dag då jag får vara arg och lycklig med kamrater som tycker som jag. En dag då jag slipper försvara mina åsikter och slipper fundera om jag ska ta diskussionen eller inte. En dag då hoppet lever och vi samlar kraft till resten av årets kamp. Röda fanor, höjda nävar, hopp, skratt, ilska, tårar, solidaritet, kärlek. Tack för det, nu vinner vi valet också firar vi tillsammans nästa år igen!
