Mitt huvud innehåller en hel del konstraster. Det är väldigt mycket skratt eller gråt, springa eller slow-motion. Väldigt mycket impuls eller eftertänksamhet. Prat eller tystnad. Och väldigt sällan båda delar tillsammans.
Min konstrastrika hjärna leder ofta till att olika skolarbeten blir olika ordentligt gjorda. Jag älskar ju projekt, att totalt få fokusera men när jag är i mitt mest intensiva tillstånd har jag lite svårt att göra bara en sak i taget. Därför har workbooken (en slags dagbok vi använder till skolprojekt) till just utställningsprojektet blivit högst lidande, jag har istället för att göra det jag ska sovit lite för lite, druckit något glas vin för mycket och pratat och skrivit om politik istället för att teckna den som ju var uppdraget. När jag nu kommit ner på jorden igen, ska jag försöka skriva en rapport utifrån denna minst sagt glesa workbook. Och rapportskrivning som jag tyckte var sååå roligt innan är inte lika roligt längre.
Älsk-irriterar mig på min hjärna idag, och en och annan lyckönskning önskar jag mig själv inför detta berg av blanka sidor som ska fyllas.
Var hos hudspecialistet för några veckor sedan. Har varit så arg att jag inte orkat srkiva om det. Hon inledde vårt samtal med orden: "jaha, vad ska du bli när du blir stor?", vid 23 års ålder trodde jag att jag hade avklarat den frågan nog? Hon tyckte att mitt största problem är att jag duschar för mycket och tvättar håret med shampo. Tvättar ytterst sällan mitt hår med "vanligt" kemikalie-shampo och duschar typ var tredje/fjärde dag, vilket jag inte tycker är överdrivet mycket? Jag förklarade detta men hon forsatte på denna linje, att jag har "en känslig hud i grunden" och inflikade även: "jag tror inte på naturprodukter." Jaha, nej men det känns ju helt okej att smörja in mig med kemikalier istället då jag har så känslig hud? Hon tyckte att jag själv skulle upptäcka vad jag reagerar mot (fast jag aldrig reagerar direkt) och tyckte att jag helt enkelt ska smörja mig med kortison lite då och då. När jag aningens oroligt sa att kortison ju förtunnar huden sa hon att det är helt ofarligt. Jag visade en bild på mig själv när jag var som värst och inte kunde öppna ögonen för de var så uppsvällda. Hon sa "det är ju vanligt att man svullnar kring ögon. Du har ju en så känslig hud i grunden."
"Bör jag undvika kemikalier? Eller ämnestillsatser i maten, E-ämnen?" frågade jag och hon sa något i stil med: "Njaaaeee, inte nödvändigtvis! Det beror ju på om du klarar dig utan E-ämnen? Då måste du ju salta köttet och konservera själv." Nä allvarligt?? Konservera själv?!?! Det gjorde ju typ min mormor, och alla generationer innan henne. Jag kan ju inte testa en sådan väl beprövad metod, vore ju fruktansvärt! Jag vill ha allt serverat på silverfat, smörjer hellre in mig med gift och förstör min egen hud.
Hon satt hela tiden med ett äckligt, fånigt flin i ansiktet. Vi lever i två helt olika världar, och jag kände mig mest dumförklarad. Och som att hon glömt bort hela medicin-historian, att dagens medicin faktiskt kommer någonstans ifrån - typ NATUREN?? från början. Nu skiter jag i västerländsk sjukvård, jag orkar inte mer. Naturligt is tha thing och jag kör på det!
Jag jobbar för fullt med en utställning jag och fyra till ska ha i Mars, plus ett tidningsprojekt på skolan som är på g. Jag ritar ritar ritar, är i något slags inspirationsflow, hoppas det håller i sig till i Maj åtminstone. Jag ligger bra till i tid dessutom! Det går bra nu :)
Jag går en kvällskurs i teckning. Vår uppgift till nästa lektion är att rita ett hörn, med en möbel och något runt i. Så jag ljög ihop en liten historia om en kaktus på ett stjärtunderlägg på en stol. Stilleben är inte min starkaste sida, jag har så dåligt tålamod och orkar sällan syfta helt ordentligt, jag vill börja skugga och göra effekter med en gång. Men jag tycker ändå den här blev rätt bra? (Svårt att fånga på bild dock, får se om jag skannar in den vid tillfälle senare). :)
Beställde den här skivan från Bengans och fick hem den innan helgen. Älskar Hoola Bandoola och har väl inte lyssnat på så mycket annat de senaste dagarna. Härligt sväng, fina låtar, lämnar en skön, liksom dansande känsla i kroppen. En dansande känsla som en helst inte vill känna klockan 2 på natten då låten "Dansmelodi" gått på repeat i huvudet de senaste 2 timmarna. Danskänslan blev till någon slags kokande ilska, vilket såklart gjorde det ännu svårare att somna. Jag försökte bota ilskan genom att lyssna på låten för att få ut den ur huvudet. Det funkade! Tills jag åter försökte somna och insåg att "Dansmelodi" bara bytts ut mot Sillstryparns "Doin the omoralisk shlagerfestival"??!
För någon dag sedan hittade jag de här pennorna under en tur på stan. Återvunna av gammalt tidningspapper. Så smart att jag var tvungen att köpa dem fast jag egentligen inte behövde dem. Sen hörde jag av en klasskamrat att hennes mamma haft sådana sedan 70-talet? Känns spontant som att människosläktet var så mycket smartare när allt inte tvunget skulle gå så hejdundrandes fort hela tiden. Men vad vet jag egentligen? Jag var ju inte ens skapt då.
Tack för all pepp för detta inlägg! Både på Facebook och här på bloggen. Min kamp att bli fri från eksem utan kortison fortsätter och efter att ha läst bland annat det här testar jag nu att vara utan E330 (citronsyra). Kemiskt framställd citronsyra är gjort av Aspergillus Niger, svartmögel (bilden). Känns ju fräscht, särskilt när det finns i nästan allt omkring oss: Som smaksatt yoghurt, läsk, kryddblandningar, knäckebröd, sylt, glass, ost, hudvårdsprodukter (till och med i en del läkemedel mot eksem)... E330 finns även i vissa av Neutrals produkter, vilka utger sig för att vara väldigt skonsamma för huden.
Eftersom jag går på en kortisonkur nu och de närmsta sju veckorna framåt, så vet jag inte om detta funkar ännu. Kanske dröjer det något år innan jag helt kan se resultatet av mina efterforskningar, men jag ska försöka hålla alla intresserade uppdaterade på hur huden reagerar på detta.
Efter tre dagar med kortisonsalva morgon och kväll ser jag ut såhär. Nästan helt återställd alltså. Och det är det här som är faran med kortison: eftersom det är så otroligt effektivt kortsiktigt så tycks ingen manad att lägga energi på att hitta mer långsiktiga lösningar. Jag hade kunnat acceptera kortisonet som en bra lösning, om det vore så att en bara behövde smörja tills det blev bra. Men nu måste jag fortsätta i fyra veckor till, och åtta veckor på resten av kroppen. För att det inte ska komma tillbaka.
Men jag fortsätter hoppas! Jag fortsätter ifrågasätta och hoppas att få träffa någon läkare som kan tänka utanför sin egen låda. Utan ifrågasättande av det som redan finns, skapas inget nytt. Förr dog vi av lunginflamation, nu kan vi till och med byta ut sjuka hjärtan inuti människor. Det har vi uppnått därför att människor vägrat acceptera det rådande alternativet. Synd bara att en får jobba i motvind tills lösningen är bevisad och därefter plötsligt kan få känna lite medvind.
Åtta veckor till med starka kortisonkrämer. "Hur ska jag förebygga det här då, så jag slipper gå omkring och vara rädd för allt?" "Det går inte, du förebygger det med mjukgörande kräm flera gånger om dagen. Du kommer bli tvungen att smörja med de här kortisonsalvorna några gånger om året, när det bryter ut."
Fick i alla fall en remiss till någon hudspecialist i Luleå, hoppas hon är en människa som faktiskt bryr sig.
Nu ska jag vara helt ärlig. För jag vet att det finns fler där ute som har det som mig och jag orkar inte vara ensam längre. Jag vet att det finns fler som har varit på provtagning efter provtagning, som varje månad spenderar många pengar på krämer och salvor på apoteket och ingenting tycks hjälpa. Så efter att du slussats fram och tillbaka mellan olika läkare som ingen riktigt kan ge dig ett riktigt svar får du tillsist diagnosen ”Atopiskt Eksem”. Du får höra att det inte går att göra något åt det, det går inte att förebygga, och du kommer att leva med det i resten av ditt liv. Det svider och kliar i hela ansiktet, jämt. När det väl brutit ut slutar det aldrig, trots allergitabletter. Ingen vet vart det kommer från, men du bör undvika saker som stress, kemikalier, parfym, tvättmedel, smink, nagellack, vatten, tvål, hårfärg, alkohol, värme, kyla, rök, plast, träning...
Jag fick även en lista på saker jag inte kan jobba med, som inom sjukvård eller andra ställen där jag måste tvätta händerna mycket, eller där det är stressigt. Säg ett jobb idag där det inte finns stress?
Jag gömmer mig hemma, jag vågar inte gå ut för eksemen blir värre av värme eller kyla, och det ser ut som om jag varit i slagsmål. Jag kan inte klä in ansiktet i tyg för huden tål det inte. Mina ögonlock svullnar upp så tillslut kan jag inte ens se, när det är som värst. Jag får även infekterade sår, som vätskar och luktar (!) vilket är svårt att fånga på bild... Jag gråter mycket, och ger upp ibland. Då blir det värre, för jag är allergisk mot mina egna tårar.
Det här kan låta som ett i-landsproblem, när det finns människor som inte har mat för dagen. Men den här sjukdomen tar ifrån mig så mycket. Allt mitt brinnande engagemang måste jag trycka ner, all min kämpaglöd måste vila. Då min hjärna redan är skruvad av andra psykiska besvär, blir den sannerligen skruvad av min fysiska sjukdom. Jag blir deprimerad och jag har inte tänkt hymla med det något mer. Jag orkar inte laga mat, orkar inte städa, handla, ringa, dansa...
Så vad kan vi göra då? När läkarna gett upp? Jag kan inte ge upp, det går inte. Därför gör jag deras arbete åt dem, och jag har många förslag på prover dem ännu inte tagit, fast de tycker de testat allt. Den här sjukdomen finns nästan bara i västvärlden, och redan där kan en ju tycka att varningsklockorna bör ringa hos läkarna. Vad gör vi för fel här? Jag ska nämna i alla fall några fel:
Vi förgiftar maten med diverse E-nummer.
Vi förgiftar våra kläder (alltså låter människor i tredje världen förgifta dem åt oss så vi ska slippa men gifterna sitter förstås kvar i bomullen ändå).
Vi stressar. Vi stressar MYCKET.
Vi förgiftar våra hudkrämer, shampoon, balsam...
Vi använder KORTISON på huden som vore det en naturprodukt och lämnar där kemikalier som förlänger hudens läkeprocess med ett halvår.
Vi BLUNDAR och vi GER UPP.
Jag tror inte, jag kan inte tro att det INTE finns någon grund till mina hudproblem. Jag kan inte accepter det här. Min kropp försöker säga till mig att någonting är fel, och det är min plikt att lista ut vad. Det är min plikt att ta hand om min egen kropp, så jag kan göra allt det där som jag vill. Som att plugga färdigt. Som att kämpa för att alla ska ha det bra, att krossa könsmaktordningen och klassamhället. Att engagera mig i allt som jag vill. Att leva mitt liv.
SE DEN HÄR FILMEN! (finns säkert att hyra också? Om ni inte har Netflix)
Jag kan inte fatta att jag missat den. Om hur massmedias nedsättande bild av kvinnor bidrar till att kvinnor är underrepresenterade ledarskapspositioner i samhället. Den speglar USA, men tycker den stämmer väldigt bra in på det svenska samhället också.
Kvinnor måste kunna vara ledare utan att få hat/hotmail, utan att bli bedömda för vårt utseende, utan att få sexistiska kommentarer slängda i ansiktet, utan bli ifrågasatt i vår roll som förälder, utan att bli objektifierade, utan att förminskas.
Jag hoppas 2014 blir året då alla inser att det är dags att bojkotta sexism och annat våld mot kvinnor som cirkulerar omkring oss dagarna i ända. Att ifrågasätta, att sätta ord på det där som kryper, gnager inuti. Ryt, skriv, skrik, klös, bryt dig loss och håll huvudet högt. Tillsammans är vi starka!
Jag har ju glömt att tipsa om en superviktig grej! Fröken Frimans krig. SVT sände miniserien i juletid och jag har följt programmet slaviskt. Om den kvinnliga kooperation, Svenska hem som startade 1905 i Stockholm. En fantastisk serie om kampen, som ännu pågår och aldrig tänker stanna av förrän patriarkatet är krossat! Du kan se Fröken Frimans krig på SVTplay här, men skynda det är bara 20 dagar kvar!
Ibland funderar jag om jag egentligen blev som jag skulle? Vi har precis avslutat ett kursmoment i skolan, "Design för en levande landsbygd". Jag har verkligen gått in för projektet, med hjärta och själ. Arbetet har varit väldigt fritt, så jag kunde blanda in politik och jag fick rita för hand. En extrem konstnärlig frihet och det roligaste skolprojektet på ungefär hur länge som helst!
Så när alla illustrationer var klara och jag redovisat mitt projekt var det bara rapportskrivningen kvar. 10 sidor text och bild. Syfte, målformulering, processbeskrivning, metoder osv. Allt sånt tråkigt som ska finnas med i en rapport. Det bara skriker tråkighet om alltihop. TRÅKIGT TRÅKIGT TRÅKIGT. Men vad gör jag? Jag NJUTER! Jag tycker det är ROLIGT att skriva rapporter. Jag har alltid tyckt det, det var roligt att skriva uppsatser i psykologi och religion på gymnasiet också. Jag förstår rent logiskt varför det "ska" vara tråkigt och tungt, men jag har nog helt enkelt en förkärlek för skrivande i allmänhet (<3).
I alla fall, nu är rapporten skriven och jag tar en veckas försenat jullov innan jag tar mig an estetisk träning, magasinsproduktion och projektmetodik.
I December tog Sverige en paus från julbestyren, och stod enade för Kärrtorp.
Nu fortsätter vi in i 2014! Jag tänker fortsätta skapa mig egna äventyr. Fortsätta kämpa för rättvisa, jämställdhet, solidaritet och en bättre planeten jorden att leva på. Fortsätta skratta och fortsätta gråta. Gott nytt år!
Igår kväll var det klassutflykt till Swensbylijda, för att lyssna in byarna vi ska arbeta med i hållbarhetsprojektet. Kul att träffa dessa totalengagerade människor och härligt med deras gemensamhetstänk och gör-det-själv-anda. Om än en kan önska att kommunen ville satsa mer på byarna än i dagsläget. Nu får vi se vart detta landar, hoppas vi kan komma fram till en massa bra utvecklingsmöjligheter så att byarna kan fortsätta finnas.
Ikväll tillverkas fittor, gummor, stjärnor och annat fint av pepparkaksdeg, i äkta Ung Vänster-anda hemma hos Elin. Jag kunde bara vara med en stund men tillverkningen fortsätter i rask takt!
På lördag sänder PiteFM i gallerian här i Piteå, för insamling till musikhjälpen. De kommer bland annat snacka om alla kvinnors rätt till en trygg graviditet och förlossning. Ung Vänster är också på plats i gallerian och delar ut information och hembakta pepparkakor till er som kommer förbi!
Idag öppnas andra luckan i Kultur i Centrums julkalender och jag har laddat kameran! En mysig föreställning spelas för barnen klockan 13 och 15.30. Däremellan är det öppet på julmarknaden och du kan köpa julgodis, glögg, dekorationer och mer. Föreställningen kostar 40:- och spelas utomhus (ta med kontanter och varma kläder) på Bergsviksvägen 26 i Piteå. Hoppas vi ses!
Tänkande människa från Norrbotten med ett brinnande hjärta för feminism, musik, teater, socialism, second hand och skapande.
Alla teckningar, foton och målningar på min blogg tillhör mig om inte annat nämns.
